unforgivable sinner.

Konstigt det där, när ens vänner (läs vän) skaffar flick/pojkvän. Alla de gånger man promenerat runt i timtal för att höra problem, man har bara lyssnat, funnits där, varit en vän. Men så fort den skaffar en partner försvinner den, fort som bara den och de stunderna betyder tydligen inte ett skit. Istället så vänder "kompisen" dig ryggen och snackar om dig till sin partner, men knappast något positivt. Är inte det konstigt?

I det här fallet syftar jag faktiskt på en specifik person. Antar att en del förstår vem, andra inte. I vilket fall som helst, så finns det 2145,15 känslor inom mig som bara vill explodera. Jag är arg, ledsen, BESVIKEN. När personen i fråga inte ens står för vad den har sagt om mig och istället beter sig som en jävla kyckling, ärligt talat, och inte säger ett dugg. Det gör mig arg, för är den inte tuff nog att trycka ur sig vad den har sagt, kan den lika gärna hålla käften från början. Det som gör mig väldigt besviken är att vi var väldigt bra kompisar innan den skaffade sig ett förhållande. Det är inte okej att toffla så mycket för sin partner. Eller ja, enligt dig så verkar det ju vara okej. Du har ju inga kompisar kvar och har inte haft på flera år så min gissning är att du har glömt hur det är, att ha en riktig vän.

Jag känner inte dig nu, du är en helt annan person, tack vare din partner och det är långt ifrån positivt. Men faktiskt så vill jag inte lära känna ditt "nya jag" heller. Du och din partner kan sitta som kycklingar bakom dataskärmen och kaxa, för tuffare än så lär ni ju inte bli.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0